17 september

Morfar, du va en så stor person i mitt liv. Du va han jag såg upp till och ville bli som. Den dagen du gick bort så kändes det som att halva jag försvann, jag har inte varit mig sj sen du gick bort. Även om det har gått så många år så känner jag fortfarande den stora saknaden efter dig. Den kommer ju lixom aldrig försvinna, men trodde inte att den fortfarande skulle vara så stark efter alla dessa år.

Jag glömmer aldrig dom fina minnena med dig.
Kommer ihåg varje dag jag spenderade med dig. Vi höll alltid på nere i källaren med alla dessa soffor haha, och på kvällen kollade vi alltid på svensson svensson hehe.
Jag hade så kul med dig. Du va inte bara min morfar, utan du va min bästa vän också.
Jag saknar dig så otroligt mkt. Finns inte ord för det. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig.

Men hade du funnits så tror och hoppas jag att du skulle vara stolt över mig. För jag försöker göra bra ifrån mig. Visst inte lltid jag lyckas. Men att jag ens orkar fortfarande och försöker. Det tycker faktiskt jag själv att det är starkt.

Men nu så måste jag faktiskt dejta kudden ;P . natti =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0